Stimulera entreprenörskapet i social ekonomi

– Processen är viktigare än pappret. Det konstaterar Lars Bryntesson, socialdemokratiskt oppositionsråd i Värmdö kommun. Själva pappret fyller sin funktion och sätter in saker i sitt sammanhang, men processen, som handlar om folkbildning och dialog, är det viktiga!

I Värmdö kommun har den sociala ekonomin stått på agendan i många år. Det var dåvarande kommunalrådet Lars Bryntesson som i ett blocköverskridande kommunstyre drev på utvecklingen att som första kommun i landet utforma ett program för den sociala ekonomin. Vid en konferens om social ekonomi i Värmdö 2001 lovade Lars Bryntesson att om föreningarna samlades i ett föreningsråd, så skulle politikerna satsa på föreningsliv och social ekonomi, lyssna på dem på samma sätt som man lyssnade på näringslivets representanter.

År 2003 kom det första programmet i Värmdö kommun. Där hade elva samarbetsområden identifierats, t.ex. fritid, idrott och kultur, återvinning och återbruk, infrastruktur, äldreverksamhet, introduktion av flyktingar, glesbygd och skärgård. Tre år senare kom det andra programmet, och samarbetsområdena hade ökat till femton. Hade samma sak gjorts idag hade det varit 25 samarbetsområden, minst, menar han:
– Vi kunde inte föreställa oss vilka positiva krafter vi satte igång!

Lars Bryntesson har många exempel på detta. Ett av dem är när Värmdö kommun beslutade att ta emot flyktingar – det var i sig inte kontroversiellt, men vissa grupperingar reagerade och agerade, och det ledde till att kommunfullmäktiges beslutsmöte fick polisbevakas och vissa politiker blev utsatta för hot. Då hörde den lokala motorcykelklubben Värmdö Bikers av sig och berättade att de ville ordna fadderfamiljer till de nyanlända flyktingarna:
– En sådan verksamhet skulle aldrig kunnat beställas utifrån ett politiskt beslut, konstaterar Lars Bryntesson.

Nationellt och lokalt
Den nationella överenskommelsen är viktig, och de sex principerna den bygger på är en bra utgångspunkt, tycker Lars Bryntesson. Lokala och regionala överenskommelseprocesser är nästa steg, och för just Värmdö ser han det som en jättebra naturlig fortsättning på det politiska programmet.

Lars Bryntesson brukar tala om att vi i Sverige har utsatts för två intellektuella statskupper:
– Tyvärr har allting byggts upp utifrån att det bara finns två sektorer, privat och offentlig. Men det synsättet börjar ändras nu, och den tredje sektorn har blivit alltmer synlig.

– I traditionell höger/vänsterpolitik säger man att högern är för privata alternativ och vänstern vill att det offentliga ska göra allt. Jag menar att vi nu har den tredje vägens politik: med den sociala ekonomin tar vi tillvara det goda med entreprenörskap men betonar också att det inte alltid måste vara vinstintressen i fristående verksamhet.

Den andra statskuppen berör upphandling.
– I offentlig förvaltning och bland politiker finns villfarelsen att när man vill få något gjort måste det upphandlas på en marknad. Det är fel! Man kan göra avtal om partnerskap eller ge en förening bidrag. Men då får man inte ge uppdrag som är detaljreglerade, för då krävs det upphandling. Vill man främja lokal utveckling, stärka delaktigheten eller har andra liknande skäl – då är det fel att använda lagen om offentlig upphandling (LOU).

– Det finns ett vägval som måste göras mellan marknadifieringstänkande och överenskommelsetänkande, menar han. Det är till exempel intressant att se hur många kommuner som behandlat LOV-frågan (lagen om valfrihet) jämfört med hur många som behandlat överenskommelsefrågan. Den dagen då Överenskommelsen och samverkan med den sociala ekonomin blir lika självklar som valfrihetssystem och marknadssystem har vi kommit någonstans, och den dagen är vi tyvärr än så länge långt ifrån. Det kommer att ta flera mandatperioder till.

Det tar tid
– Var medveten om att en dialog tar tid, det måste få ta tid. Det kräver politiskt engagemang. Det här måste komma inifrån politiken. Och politikerna måste våga släppa greppet. Man får så många glada överraskningar tillbaka!

Politikerna ska veta åt vilket håll man riktar in kompassen. Det är bra att ha ett antal utgångspunkter när man börjar resan, menar Lars Bryntesson. Den nationella överenskommelsen är bra. Det gäller också att identifiera inom vilka områden man vill ha samverkan. Till politiker ger han rådet att vara uthålliga.

Organisationerna ska stå på sig och samverka, det är nyckeln:
– Skapa en gemensam kraft. Det är då kommunen måste räkna med er. Titta kreativt på vad ni kan erbjuda. Ställ krav! Föreningarna ska inte heller nöja sig med att prata med tjänstemännen, utan ska kräva att få prata med de högsta politikerna.